Tuve Tagging: januari 2008

Jag och Lena företog en vandring runt Nävsjön 13/1 för att fira solens närvaro och för att fajtas med "buket" d v s bukfettet som outgrundligt nog lyckats ansamla sig på nämnda ställe. Underbart räcker inte till för att beskriva känslan av att få känna det intensiva ljuset från vår närbelägna stjärna.
När vi skulle ta oss över sankmarkerna så låg en obehaglig överraskning väntande på lur. Spängerna var glaserade av snö och is.Lena fick krypa och jag tvärställde mig för att undvika fall.
"En spång, (pl, spänger, även spångar), är en gång över en våtmark eller ett sund, ungefär som en brygga fast med landförbindelse i båda ändarna. Spänger är sällan raka utan följer ofta dom grundare partierna av våtmarekn. Dom kan vara tämligen långa"
Det gick vägen som väl var men när vi skulle ta oss över det mest vattensjuka myren så låg spången 2 dm under vatten!
Utan stövlar (dumt nog) ville vi inte få "kalla fötter" i onödan så beslöt vi oss för att ta en omväg runt sjön m h a min medhavda GPS.
Halvvägs tog vi oss en hett efterlängtad fika på en liten solbelyst klipphylla.
Två km senare så angav apparaten ett "övergångsställe" där det var möjligt att trippa från tuva till tuva och äntligen kunde vi få känna fast mark under fötterna. GPSkartan var oss till ovärderlig hjälp när det gällde hitta tillbaka till rundslingan.
Enda bekymret nu var den annalkande skymningen som gjorde slutetappen en aning riskabel. Efter drygt 4 timmars vandring kunde vi urskjilja att vår röda Yaris stod kvar och väntade på oss trötta och nöjda.

Som bonus kändes det som att ingen ringa mängd av "reservproviant" hade lämnat våra kroppar.
Det var FETT!

För glatta livet!